Sanning

Sanningens natur

Vad är då egentligen sanning? Existerar den överhuvudtaget? Är det inte så att det alltid finns minst två sätt att se på saker och ting där de olika synsätten kan vara precis lika riktiga? Spelar det i så fall någon roll vad vi egentligen tror är sant? Ja, åsikterna kring det som är sant kan vara många, men jag hävdar med bestämdhet att en absolut sanning måste existera. Om en absolut sanning inte skulle existera så skulle det vara omöjligt att veta något överhuvudtaget. Om en absolut sanning existerar så borde den också kunna definieras och det borde även vara möjligt att ge några exempel på konkreta sanningar genom att formulera påståenden som alltid är sanna. Låt oss titta på några exempel som kan hjälpa oss att komma underfund med vad sanningen är och vad den kan innebära.

1. Sanningen är ingenting som vi människor hittar på eller uppfinner, sanningen är någonting som vi upptäcker. En sanning existerar oavsett om vi människor är medvetna om den eller inte (att det existerade en annan kontinent på andra sidan Atlanten var t.ex. sant långt innan Columbus upptäckte att så var fallet).
2. Sanningen är oföränderlig. Det är bara våra åsikter om sanningen som förändras (när t.ex. människan började misstänka att jorden var rund förändrade det inte sanningen om jordens form, jorden var rund innan människan insåg det).
3. Som en naturlig konsekvens av punkt 2 ovan så kan människans åsikt om sanningen alltså inte påverka sanningen (om alla människor plötsligt och på fullt allvar skulle hävda att jorden är platt förändrar inte detta jordens form, den förblir rund oavsett vad vi tycker och tror).
4. Yttre omständigheter påverkar inte sanningen (om jorden plötsligt och mot all förmodan skulle anta en annan form förändrar inte detta det faktum att den en gång faktiskt var rund och att de som då hävdade att så var fallet faktiskt talade sanning).

För att sammanfatta det hela så kan man säga att motsatta åsikter om sanningen kan existera men motsatta sanningar gör det inte. Om något är sant så är det alltid sant, för alla och överallt, oavsett vad vi tycker. En sanning är därför alltid absolut, den står på sina egna ben.

Ateistisk relativism

Nu finns det säkerligen vissa som protesterar och hävdar att "det finns inga absoluta sanningar!". Men motfrågan till alla er blir då naturligtvis "Är ditt påstående absolut sant?". Om det är absolut sant att det inte existerar absoluta sanningar, ja, då existerar det ju åtminstone en absolut sanning och ditt påstående är därmed inte sant. Det finns kanske även någon som påstår att "detta är sant för dig men inte för mig!" men motfrågan blir då om ditt påstående bara är sant för dig eller gäller påståendet för alla?

De två påståendena ovan är konstigt nog vanligt förekommande hos ateister och förespråkare för det som kallas relativism. Inom relativismen är alla åsikter lika giltiga och all sanning är relativ och knuten till individen. Men om relativisterna har rätt beträffande detta så skulle det i så fall vara den enda sanning som relativismen har att erbjuda. Om relativisterna påstår att alla sanningar är relativa så måste detta även gälla deras eget påstående. Vi kan därför spinna vidare på motfrågorna genom att fråga följande: Om det som är sant för mig är att relativismen är falsk, är det då sant att relativismen är falsk? Om du som relativist svarar Nej så är allt det som är sant för mig inte sant och relativismen är alltså falsk. Svarar du Ja så är relativismen falsk (stanna gärna upp och tänk efter ifall du har svårt att följa med, det fick även jag göra). Problemet med den relativistiska världssynen är alltså att deras relativa och subjektiva sanningar gäller som sanna för alla och skall behandlas som absoluta(!). Relativismen är plötsligt inte längre relativistisk när det kommer till deras egen livssyn.

Relativismen ser med andra ord ut att trotsa både sanningens natur och en av logikens mest grundläggande lagar, nämligen att en sanning inte kan vara självmotsägande. Nu säger kanske någon att det visst finns sanningar som är relativa och beror på t.ex. kulturella skillnader eller individuella olikheter; jag föredrar t.ex. vaniljglass framför jordgubbsglass. Trots att denna sanning är personlig och relativ till sin natur så förändrar den inte det faktum att det är absolut sant att jag gillar vaniljglass mer än jordgubbsglass. Det existerar med andra ord sanna påståenden som inte specifikt uttalar sig om det som är absolut sant (ex. att vaniljglass är godare än jordgubbsglass) men det hindrar inte existensen av grundläggande sanningar (jag tycker att vaniljglass är godare än jordgubbsglass). Åsikter om det som är sant kan variera från en tid till annan, från människa till människa och från kultur till kultur men detta påverkar inte det faktum att en grundläggande sanning existerar.

Grundläggande sanning

Finns det då något som alltid kan betraktas som grundläggande och absolut sant, oavsett vad vi tycker och tänker? Ja, självklart. En grundläggande sanning är t.ex. denna: "Ingenting kan skapa sig självt och börja existera". Detta är ett påstående som är absolut sant. För att någonting av sig självt kan börja existera måste det redan existera för att kunna utföra något. Men om det existerar är det inte möjligt att börja existera eftersom det redan existerar. Om något inte existerar finns det heller ingen förmåga att utföra någon kreativ handling överhuvudtaget. Påståendet "ingenting kan skapa sig självt och börja existera" är därför ett exempel på en absolut sanning (och dessutom ett oöverstigligt problem för ateisterna, vilket vi kunde läsa i inledningen).

Påståendet ovan är bara ett exempel på en sanning som man med hjälp av logik kan visa är sant. Men som vi såg finns det även sanningar som inte är logiskt bevisbara och relativa till sin natur. Förutom det tjatiga exemplet om glassen så är det t.ex. sant att jag älskar min fru och att jag just idag upplever att det är kallt ute, men det är sanningar som inte kan bevisas logiskt trots att de är absolut sanna.

Sammanfattning

De ateister som påstår att det inte existerar någon absolut sanning har målat in sig i ett hörn och måste konfronteras med en gigantisk självmotsägelse; är det absolut sant att absoluta sanningar inte existerar? De ateister som erkänner att en absolut sanning existerar står även de inför ett dilemma; vad är i så fall den absoluta sanningens ursprung? Sanningen är ju absolut och står utanför det materiella, men ateisterna vill inte kännas vid det som är icke-materiellt eftersom de bara kan acceptera naturalistiska förklaringar.

En absolut sanning existerar oberoende av våra kunskaper, åsikter och tankar. Den låter sig inte påverkas av vare sig kultur, tradition eller politik. Förhållandet är i själva verket det rakt motsatta: Människans kunskap kan bara vara meningsfull om en absolut sanning existerar, i annat fall kan vi inte veta någonting alls. Sanningen är därmed ett begrepp som befinner sig utanför och över oss själva, något som vi har att ta ställning till. Den är icke-materiell, universell och tidlös. Sanningen kan därför bara ha sitt ursprung i en tidlös, icke-materiell och överallt närvarande existens; samma existens som har skapat allt, den existens som ateisterna förnekar. Det är samma existens som vi för enkelhetens skull har valt att kalla för Gud.